Vi har nu fått rapport ifrån Gizza. Hon har nu två veckor kvar till att hennes valpar skall födas. Hon mår bra och är om möjligt ännu keligare än vanligt. Vi här hemma som vet att hon älskar att sitta i knät och bli ompysslad, undrar då, får de något annat gjort hemma hos uppfödaren än att kela med henne?    Hon äter mindre men får flera mål mat under dagen och orkar ännu så länge gå långa promenader men sover mer. Så skönt för oss här hemma att veta att hon mår bra och blir väl omskött av uppfödaren.

Här hemma händer inte så mycket. Vår matte kan ännu inte köra bil p.g.a hennes  onda knä och vi roar oss så gott det går hemma på vår tomt. Nu har all snö försvunnit så matte har lättare att röra sig utomhus. Hon låter oss bl.a göra uppletande i en liten skogsbacke, på baksidan av vårt hus, vilket vi uppskattar. Nu har även ringduvorna anlänt och de brukar reta oss med att gå och picka i sig frön i vår närhet men så fort tillfälle ges så jagar vi iväg dem    vilket inte matte uppskattar. Vi letar även efter delikatesser som rådjuren lämnat efter sig när de hoppat över staketet in på vår sida.

I förrgår var det tolv år sedan jag, Libby, kom till familjen. På den tiden hade vi inte någon digitalkamera utan vi har endast pappersbilder från när jag var liten valp. Jag kan visa upp ett ungdomsporträttav mig och här ser vi att isen och snön låg kvar i slutet av mars 2005.

De här hundarna fanns i huset när jag kom som liten valp. Den lilla dvärgschnauzern, Cicca, som när bilden togs var drygt femton år. Schnauzern Hera var snart fjorton år.

Vi har fått information om att lilla Gizza  mår bra och  blir rundare om magen. Nu är det ca. tre veckor kvar till hon skall få sina små.

I dag fyller vår fina Gizza 3 år. Sin tredje födelsedag firar hon hos sin uppfödare och blir rundare och rundare om magen. Nu har det gått halva tiden till hon skall få sina små. Cara går här hemma och minns sin tid när hon väntade valpar, de fyller om några dagar tre år.

Vår matte haltar fram och skramlar med sina kryckor. Hon har varit till en sjukgymnast flera gånger och fått många goda råd till övningar hon skall göra för sitt "nya" knä. Vi märker att hon har ordentligt ont och äter starka värktabletter. Humöret är inte alltid det bästa och vi tycker att hon ibland är lite "morfinrusig".

Här hemma har nästan all snö försvunnit och vi upptäcker nya dofter hela tiden.

Veckan här hemma har inte varit som vanligt. Det är mycket som har hänt oss. Lilla Gizza, som vi saknar, har åkt till sin uppfödare där hon skall vara en längre tid. Tydligen börjar hon bli lite rund om magen. För mycket mat eller något annat, vad det beror på vet vi inte men vi har våra aningar.

Vi två som är kvar här hemma, Libby och Cara, fick se att vår matte en tidig morgon åkte iväg utan oss. Jag, Libby, stod så gott som hela dagen innanför fönsterrutan och tittade efter henne. Senare på eftermiddagen kom vår lillmatte Marie, som vi gillar jättemycket, hem till oss. Hon har nu bott här hemma med oss i flera dagar och vi har fått mysiga promenader och andra roliga aktiviteter tillsammans. På nätterna låg vi i Maries säng för det får vi göra för  vår matte sa vi och korsade våra tår.

Den här gamla bondgården går vi ofta förbi. Den var  i bruk så sent som i slutet av 70-talet. Numera finns inga kor eller grisar här längre, men ibland brukar vi se att det går hästar i hagen.

Efter flera dagar så kom äntligen vår matte hem. Oh vad vi blev glada. Men det var något som var fel med henne, hon använde läskiga käppar när hon förflyttade sig. Det visade sig att hon varit på ett sjukhus och fått hjälp för ett av sina onda knän. Där satte de dit en ny knäled. Nu går hon här hemma och skramlar med sina kryckor och gnäller att hon har så ont i sitt knä. Konstigt tycker vi för hon har ju fått ett nytt knä.   

Se så fin utsikt matte hade från sitt rum på sjukhuset. Granne med Globen och vy även mot Hammarbybacken och Söderstadion.

Jag, Gizza, kom på 2:a plats i Dvärgschnauzerringens tävling om bästa svenskfödda hund, p/s
tik. Det är Dvärgschnauerringens tävling där poäng räknas på utställningsmeriter.

Men jag kan ju inte alltid vara välkammad och fin. Är det inte gräs eller annat skräp så är det snö som fastnar i skägget. 

Fina bilder på de blivande föräldrarna. Ett snyggt par. Nu är det bara att vänta på att valparna kommer till våren.

Nu skall ni få höra. Gizza har varit borta, och är det fortfarande, i flera dagar. Lugn så farligt är det inte, hon är inte försvunnen utan hon är hos sin uppfödare. Där har hon fått träffa en vacker dvärgschnauzerpojke och kärlek uppstod mellan de två. Går allt väl blir det små Gizzavalpar till påsk.

Hon, Gizza, tar sig en del friheter när hon är borta. Här sitter hon vid matbordet och undrar säkert var hennes tallrik står. Antagligen sitter det någon på andra sidan av bordet med något ätbart som hon är sugen på.

Vi hemmavarande hundar, Libby och Cara, har fått tagit flera korta promenader i dag. Det har varit en vacker men ack så kall dag. Cara löper så henne får matte hålla ett extra öga på så hon inte  försvinner till någon tjusig kille.

Den här snön som finns nu räcker för oss flickor att springa omkring i, mer vill inte vår matte ha säger hon. Kan det sedan bli lite kallare så att vi slipper dessa is och snöbollar som fastnar på våra ben tycker hon att det blir ännu bättre. Vi har lärt oss att gå direkt in i duschen för att få dessa bortspolade. Den lilla får lyftas ner i badkaret och snällt vänta på att vi större har duschat klart.