I morse när vi var var ute på tomten med matte fick vi se att mamma ekorre iaktog oss.

Nu undrar vi hur många små ungar det finns där uppe i holken. Vi kan berätta att vi hundar har inte sett den och den blir inte alls störd av att vi går nedanför trädet. 

Lite senare på dagen ser matte att ekorrmamman hoppade ut ur holken och i hålet tittar en liten unge ut.

Finns det fler? Matte har holken under uppsikt.

Ett äldre fotografi på vår matte där hon sitter på baksidan av ortens diversehandel, som den kallades. Bredvid henne sitter vakthunden, mellanschnauzer, som var bunden på baksidan av affären. Hon minns att den ofta skällde och var lite skrämmande. För en liten fyraåring var den så stor. På den tiden kuperades både öron och svans. Redan då fanns hundintresset.

Det var säkert hennes första möte med en schnauzer men inte det sista   . Inte visste hon då att senare i livet skulle hon leva tillsammans med oss.   

För några dagar sedan kom den här söta sädesärlan. Bergfinkar och starar har också gästat oss. Morgonpromenaden i dag bjöd oss på flera vårupplevelser. Bofinken och koltrasten sjöng för oss och även en tupp hälsade oss med sitt galande. Snön är nu så gott som helt borta. Nu kan man se var sorkar och möss har sprungit i sina tunnlar under snön. Blåsippor och vitsippor fick vi se men också annat otrevligt som gömt sig under snön. Skräp och åter skräp. Hur tänker människor som slänger glasflaskor och burkar m.m Så tråkigt att se att vår natur blir så nedskräpad. Ett annat vårtecken är överkörda grodor eller är det paddor.

Ytterligare ett vårtecken, till helgen skall vår brukshundklubb ha årets första lydnadstävling och vår matte skall vara med, inte tävla, utan vara i sekretariatet. Så här såg planerna ut i dag men det finns en del större ytor som inte består av vattenpölar.

Här ligger vi, Gizza och Libby, och vilar oss efter morgonpromenaden.  

Vårtecken för oss är att hitta de första vårblommorna och att få se olika flyttfåglar anlända. Bofinken såg vi i förra veckan.

Kanske vi får ekorrungar i vår starholk till sommaren. En ekorrmamma hoppar ofta in med bomaterial in i holken. Schnauzerpäls har den delat med fåglarna och på bilden försöker hon få med sig tussar ifrån ett uppsplitsat rep, men misslyckades. Hon jobbade länge med att få med sig tussen så vår matte gick sedan ut och klippte loss den och nu är den borta.

För två år sedan hade vi ekorrbarn i samma holk och i holken som sitter under var det blåmesar. Så även i år. Hoppas att de även i år kommer att samsas. Har vi sådan tur att vi också i år få se de små flytta ur holken? Fortsättning följer…