Vår matte åkte, igen, tidigt en morgon iväg UTAN OSS. Hon var tyvärr borta i flera dagar och vi längtade efter henne och hon efter oss har vi förstått. Telefonen gick varm här hemma, ”hur mår hundarna” var den eviga frågan.  Gizza och Libby låg ofta innanför ytterdörren och väntade. Som seden är, när katten är borta…, så låg vi alla i vår husses säng på natten. Varmt och tryggt för honom och så slapp han känna sig så ensam. Vi är så omtänksamma. Dagarna gick ganska fort ändå och vi kunde den här gången vara mer utomhus och så äntligen kom dagen när hon kom hem. Tre viftande svansar mötte matte på trappan. Det värsta är att hon har nu, igen, börjat att skramla med kryckor. Det är hennes andra knä som nu fått en ny led och vi håller våra tår på att det går bra även denna gång. Nu har hon en lång tid framför sig med kryckor och framförallt sjukgymnastik.

Vi kan berätta att vi nu ligger i våra hundsängar när matte är hemma...katten har kommit hem   

Ha det bra ni alla där ute och var rädd om era knän.