Jag och vår dotter Marie har varit till Kennel New Era för att få se Gizzas valpar. Vi kom samtidigt med en blivande valpköparefamilj och efter lite välkomstprat släpptes en schnauzer och flera dvärgschnauzrar ut ur huset för att få hälsa på besökarna. En av dvärgarna ställer sig med frambenen mot mina ben och viftar glatt på svansen, tänk det är Gizza som jag inte har träffat på många, många veckor som upptäcker att hennes matte har kommit. Kändes underbart att hon kände igen mig eftersom hon vistats på kenneln under en längre tid p.g.a min knäoperation.

När vi sedan kom in i köket där valparna nu vistas gick Gizza direkt och lade sig så att de små fick dia henne. De små som nu är fyra veckor kunde förflytta sig med små vingliga ben. Det är fem olika små individer redan och så söta.

De är inte så stora. 

Vi satte oss senare, efter att vi beundrat de små, utanför och då kom Gizza och hoppade upp i mitt knä så jag fick tillfälle att pussa och kela med henne. Det var så mysigt att få träffa henne och jag hade gärna tagit henne med mig men för hennes och valparnas skull gick det förstås inte och jag vet att hon har det så bra där hon är.  Det är skönt att jag har Cara och Libby här hemma så saknaden efter Gizza är inte så tung ändå.

Mätta och belåtna valpar.