Efter tio veckors uppehåll med bilkörning för vår matte så har hon äntligen fått klartecken att det är OK att köra bil med hennes ”nya” knä. Hon har jättemånga ärenden att göra, mycket som släpat efter säger hon. Förra helgen tog vi en långtur till Gävle brukshundklubb för att gå på utställning och fick  då träffa flera kompisar till oss och även till matte. Vi, Libby och Cara, ställdes inte ut och det var skönt att sitta utanför ringen och titta på alla vackra hundar. När utställningen var över åkte vi in till Gävle och tog en skön långsam promenad längs med Gavleån. Matte orkar ännu så länge inte gå så fort och använder oftast en krycka att stödja sig på. Det gör inte oss så mycket för vi hann då med att fånga in massor av härliga dofter.

Det är både gammal och ny bebyggelse längs med ån.

Matte är som vanligt rädd att vi skall  ramla över kajkanten.

Matte har också hunnit med att träffa Gizza och hennes små valpar som nu blivit sex veckor.

Nyvakna valpar har upptäckt att mamma Gizza har dykt upp, vilket betyder ett mellanmål.

  När Gizza flyttar sig så följer valparna efter, hon lägger sig inte utan nu får de passa på att få sig en  slurk på stående fot. 

Här försöker Gizza få ordning på sina små och en av valparna ville ha mer men då sa Gizza ifrån, att nu får det räcka.  Under tiden valparna undersökte naturen passade Gizza på att hoppa upp i mattes knä och bli klappad och pussad på.

 Världen är ganska stor för en liten valp. 

När valparna varit ute ett tag blev de trötta och intog valpsängen. Tre stycken hade lagt sig när den fjärde kom och lade sig tvärs över sina syskon. Den femte lade sig en bit bort. 

Jag och vår dotter Marie har varit till Kennel New Era för att få se Gizzas valpar. Vi kom samtidigt med en blivande valpköparefamilj och efter lite välkomstprat släpptes en schnauzer och flera dvärgschnauzrar ut ur huset för att få hälsa på besökarna. En av dvärgarna ställer sig med frambenen mot mina ben och viftar glatt på svansen, tänk det är Gizza som jag inte har träffat på många, många veckor som upptäcker att hennes matte har kommit. Kändes underbart att hon kände igen mig eftersom hon vistats på kenneln under en längre tid p.g.a min knäoperation.

När vi sedan kom in i köket där valparna nu vistas gick Gizza direkt och lade sig så att de små fick dia henne. De små som nu är fyra veckor kunde förflytta sig med små vingliga ben. Det är fem olika små individer redan och så söta.

De är inte så stora. 

Vi satte oss senare, efter att vi beundrat de små, utanför och då kom Gizza och hoppade upp i mitt knä så jag fick tillfälle att pussa och kela med henne. Det var så mysigt att få träffa henne och jag hade gärna tagit henne med mig men för hennes och valparnas skull gick det förstås inte och jag vet att hon har det så bra där hon är.  Det är skönt att jag har Cara och Libby här hemma så saknaden efter Gizza är inte så tung ändå.

Mätta och belåtna valpar.