Veckan här hemma har inte varit som vanligt. Det är mycket som har hänt oss. Lilla Gizza, som vi saknar, har åkt till sin uppfödare där hon skall vara en längre tid. Tydligen börjar hon bli lite rund om magen. För mycket mat eller något annat, vad det beror på vet vi inte men vi har våra aningar.

Vi två som är kvar här hemma, Libby och Cara, fick se att vår matte en tidig morgon åkte iväg utan oss. Jag, Libby, stod så gott som hela dagen innanför fönsterrutan och tittade efter henne. Senare på eftermiddagen kom vår lillmatte Marie, som vi gillar jättemycket, hem till oss. Hon har nu bott här hemma med oss i flera dagar och vi har fått mysiga promenader och andra roliga aktiviteter tillsammans. På nätterna låg vi i Maries säng för det får vi göra för  vår matte sa vi och korsade våra tår.

Den här gamla bondgården går vi ofta förbi. Den var  i bruk så sent som i slutet av 70-talet. Numera finns inga kor eller grisar här längre, men ibland brukar vi se att det går hästar i hagen.

Efter flera dagar så kom äntligen vår matte hem. Oh vad vi blev glada. Men det var något som var fel med henne, hon använde läskiga käppar när hon förflyttade sig. Det visade sig att hon varit på ett sjukhus och fått hjälp för ett av sina onda knän. Där satte de dit en ny knäled. Nu går hon här hemma och skramlar med sina kryckor och gnäller att hon har så ont i sitt knä. Konstigt tycker vi för hon har ju fått ett nytt knä.   

Se så fin utsikt matte hade från sitt rum på sjukhuset. Granne med Globen och vy även mot Hammarbybacken och Söderstadion.

Jag, Gizza, kom på 2:a plats i Dvärgschnauzerringens tävling om bästa svenskfödda hund, p/s
tik. Det är Dvärgschnauerringens tävling där poäng räknas på utställningsmeriter.

Men jag kan ju inte alltid vara välkammad och fin. Är det inte gräs eller annat skräp så är det snö som fastnar i skägget. 

Fina bilder på de blivande föräldrarna. Ett snyggt par. Nu är det bara att vänta på att valparna kommer till våren.

Nu skall ni få höra. Gizza har varit borta, och är det fortfarande, i flera dagar. Lugn så farligt är det inte, hon är inte försvunnen utan hon är hos sin uppfödare. Där har hon fått träffa en vacker dvärgschnauzerpojke och kärlek uppstod mellan de två. Går allt väl blir det små Gizzavalpar till påsk.

Hon, Gizza, tar sig en del friheter när hon är borta. Här sitter hon vid matbordet och undrar säkert var hennes tallrik står. Antagligen sitter det någon på andra sidan av bordet med något ätbart som hon är sugen på.

Vi hemmavarande hundar, Libby och Cara, har fått tagit flera korta promenader i dag. Det har varit en vacker men ack så kall dag. Cara löper så henne får matte hålla ett extra öga på så hon inte  försvinner till någon tjusig kille.

Den här snön som finns nu räcker för oss flickor att springa omkring i, mer vill inte vår matte ha säger hon. Kan det sedan bli lite kallare så att vi slipper dessa is och snöbollar som fastnar på våra ben tycker hon att det blir ännu bättre. Vi har lärt oss att gå direkt in i duschen för att få dessa bortspolade. Den lilla får lyftas ner i badkaret och snällt vänta på att vi större har duschat klart.

Vi har kommit in en bit på det nya året och startar upp med en ny och enklare sida där vi, som tidigare, berättar om vad som händer oss med ord och bild.

Ni som inte har träffat oss tidigare så kan vi presentera oss. Från vänster står Cara drygt sex år gammal, i mitten Gizza som fyller tre år i mars och slutligen flockens äldste, Libby, som nyligen fyllt tolv år.